Emotionella Könsroller: Är kvinnor sårbara och män känslokalla? #8mars

Det sägs att kvinnor är mer emotionella än män och att män har svårt att visa känslor. För det förstnämnda finns det inget som helst stöd inom vetenskapen, det verkar som om vi alla känner samma känslor oavsett kön. För de sistnämnda så verkar det bara gälla för mindre dominanta känslor som rädsla och sårbarhet. När det kommer till dominanta och kraftorienterade känslor såsom ilska förakt, och stolthet verkar män inte vara det minsta rädda för att visa sina känslor. Det handlar så klart inte om att vi känner olika utan om könsstereotyper och olika förväntningar på kvinnor och mäns reaktioner, det har vi sedan länge förstått. Medan män förväntas dölja sina mjuka sidor förväntas kvinnor uttrycka sin sårbarhet och vi alla spelar efter dessa regler.

Vad vi däremot har haft större problem att förstå är var dessa stereotyper kommer ifrån. Det verkar som om hur mycket vi än försöker få våra pojkar att leka i dockvrån och flickor att köra bilbana så hänger dessa stereotyper med oss likt en förbannelse och det verkar formas hos barn redan vid 35 års ålder. Vad är det egentligen som driver könssteriotyper när det kommer till känslor? Man har länge trott att detta är ett sociokulturellt inlärt fenomen men dagens forskning tyder på att dessa stereotyper bottnar sig djupare än så.

Kommer från Karaktärsdrag

Forskningen har nu visat att dessa könsstereotyper kan vara kopplade till karaktärsdrag i ansiktet hos kvinnor och män. Vi läser andras känslor och karaktärsdrag såsom dominans och tillhörighet utifrån små ledtrådar i ansiktet och det verkar som om känslor och karaktärsdag delar många signaler. Signaler för ilska verkar sammanfalla med signaler för dominans och makt vilket visar sig genom t.e.x låga ögonbryn, hård och fyrkantig käke båda associerade med typiskt manliga karaktärsdrag. Lycka och rädsla däremot visar sig i höga rundade ögonbryn, större ögon och mun, typiska karaktärsdrag för kvinnor. Därför kan vi förvänta oss att män uppfattas som mer dominanta och ilskna än kvinnor. Däremot om en kvinna har mer av dessa dominanta ansiktsdrag än en man upplevs hon också som mer dominant.

Detta har man testat i datorprogram som känner igen ansiktsmuskelmönster i olika känslor och det visade att när ansikten analyserades kopplades neutrala ansikten hos män oftare till dominanta känslor såsom ilska och förakt medan neutrala kvinnliga ansikten uppfattades som ärliga, varma och stor tillhörighetskänsla.

I mitten syns skillnaden i neutrala ansiktsuttryck mellan kvinnor och män.

 Det verkar alltså som om signalerna för ilska stämmer överens med karaktärsdragen för en man och signalerna för glädje och sammarbetsvilja stämmer överens med kvinnliga karaktärsdrag i ansiktet. Känslostereotyperna kan alltså förklaras i de ojämna fördelningen av känsloliknande ansiktsdrag över könen och vår övertolkning av känslosignaler kan vara anledningen till emotionella könsstereotyper.

Klumpig design av emotionella uttryck

Man kan tycka att detta är klumpigt designat och att kunna blanda ihop könskaraktärsdrag och känslor verkar högst onödigt. Varför är det då så och var kommer detta ifrån?

Man tror att ansiktsuttryck kan ha utvecklats för att efterlikna karaktärsdrag och utnyttja och fejka kvalitéer kopplade till dessa som t.e.x. dominans. Det går att jämföra med när en katt reser ragg för att se större ut och därigenom visa dominans och hotfullhet. Dessa fuskade kvalitéer anses ha haft ett överlevnadsvärde för oss och därför främjats av evolutionen. Men varför har då just ansiktsuttryck för ilska och dominans utvecklats från manliga ansiktsdrag?

Detta finns det många teorier om men då dominans i många andra djurgrupper är tydligt kopplat till testosteron halter (manligt könshormon) så är det mycket troligt att detta även gäller hos människor.

Sammanfattningsvis är kvinnor alltså inte känslosammare än män och män är inte argare än kvinnor utan vi blir snarare lurade av tvetydliga ansiktssignaler att tro och förvänta oss detta och utifrån det agerar vi. När vi nu har kommit ett steg närmare förklaringen bakom känslomässiga könsstereotyper är det kanske dags att byta strategi och medvetet använda oss av denna kunskap istället för att försöka städa bort dessa emotionella könststereotyper.

Kvinnor förväntas från sina ansiktsdrag att stå för solidaritet vilket är mycket önskvärt och användbart i vårt samhälle till exempel när det kommer till ledarskapsroller. När jämställdheten i världen ökar, ökar också antalet kvinnliga ledare och med detta i bagaget kan vi kanske förvänta oss mindre arga och mer solidariska ledare i framtiden givet att vi fortsätter spela efter dessa emotionella könsstereotypa regler.