En grön och dramatisk ö som har något för alla- Teneriffa

Är du den som inte vill flyga allt för långt när du bara kan vara borta 1 vecka under vinterns mörka månader? Kanarieöarna kan passa dig då. Den här gången valde jag Teneriffa igen. En grön och dramatisk ö som har massor att erbjuda till både små och stora. Jag reste tillsammans med min familj och min vän Monika och hennes familj. Vi startade veckan med några nätter på norra delen i orten Puerto de la Cruz. Där bodde vi i en privat lägenhet. Efter halva veckan åkte vi ned till den södra delen av ön. Besöker ni den norra delen och vill ha tips på en bra restaurang, så har jag det det bästa tipset ni kan få.

Restauranger och god mat är något som är väldigt viktigt för mig när jag är ute och reser. Det är inte alltid lätt att hitta en schyst restaurang, men som tur var hade jag min vän Monika med mig. Hon ville visa mig hennes favorit, och den restaurangen låg uppe i bergen. El Mesón del Monasterio är ett stort område med många mysiga restauranger som ligger i en och samma byggnad i princip. Du har utsikt över hela Puerto de la Cruz och bakom ligger en massiv bergsskedja som är klädd av bananträd. Byar med sina hus lyser upp berget vackert på kvällen när solen har gått ner i Atlanten. Mellan Puerto de la Cruz och La Montaneta tar det ca 10 minuter med taxi och kostar mellan 8-10 Euro. Barnen skuttade ur taxin och hittade direkt till Jesus-krubban. Helt fascinerade skänkte barnen lite pengar till de fattiga.

Vi hade bestämt oss innan för restaurang La Cabana, som har fondue på menyn. Vi fick ett stort bord längst in i restaurangen, då det var för dåligt väder för att sitta utomhus. Atmosfären gjorde mig lugn i själen, och man såg verkligen att stället hade en lång historia bakom sig. Världens varmaste servitris tog hand om oss direkt när vi kom. Hon var helt solo, och hade en del bord men hon visste precis vad hon höll på med. Vi berättade att vi ville ha Langostinos al allijo till förrätt och Fondue med oxfilé till varmrätt. Förrätten var helt underbart god. Man kunde sedan välja om man ville tillaga sitt kött med olja eller med buljong. Vi valde buljong. In kom tre fat med kött och ett antal pinnar som vi skulle tillaga med. Kanarisk potatis och vanliga pommes frites fick man som tillbehör. Runt kastrullen stod det 6 stycken olika såser som man kunde ha till sitt kött. Barnen totalt älskade detta koncept, och kände sig stolta över att dom fick vara med och laga maten. Barn kan vara väldigt speciella med mat, men den här kvällen åt dom mat i mängder. Humöret var på topp runt bordet och vi skålade och skrattade massor. Dagen efter åkte vi tillbaka till samma ställe. Det ni- är ett extremt bra betyg kan jag säga! Första kvällen bjöds det på vin, andra kvällen fick barnen glass, och sista kvällen fick jag kindpussar när vi skulle hem igen. Ett helt fantastiskt ställe som ni inte får missa. 

Dagarna på den norra sidan hade gått mot sitt slut. Bussen vi skulle ta gick precis utanför lägenheten, och tog ca 1 h 15 min efter en rundtur förbi både den norra och den södra flygplatsen. Just den här bussen vi tog gick bara till Los Cristianos, men vi skulle ju längre så det blev en varsin taxi sista biten. Det är ca 8 km mellan Los Cristianos och Costa Adeje. Bussresan kostade 43.80 Euro för 2 vuxna och 2 barn (7 och 3 år gamla). Under resans gång, såg man hur naturen ändrade sig. Uppe i norra delen är det väldigt grönt och vackert med alla bananplantager och palmskogar. Den södra delen är mycket torrare, men när man kommer in i turistområderna är det fint planterat med träd och blommor även där.

Alla orter ligger efter varandra och det bästa är att man kan gå hela biten om man vill motionera på semestern. Jag hade tänkt att jag skulle gå till Playa de las Americas från Costa Adeje en eftermiddag med min son som skulle sova en stund i vagnen. Jag började från Playa de Duque, fortsatte förbi Fanabe och kom så långt som till Pinta. Orterna skiljer sig otroligt mycket från varandra och jag kom ganska snabbt fram till att jag hade valt rätt ställe att bo på.

–Costa Adeje är det finaste området längst den här kusten. Extremt exklusivt med stora lyxhotell som Iberostar, Gran hotell, Riu, Baobab och Vincci. Här var allt rent och otroligt vackert, med blommor och byggnader som såg ut som dom hade stått där sedan 1600-talet. Hotell Baobab var väl egentligen det enda här som var byggt som ett designhotell, med vit inredning och raka och moderna linjer. Plaza de Duque är ett nytt område med exklusive shopping och superflotta bostäder. Det byggdes i området nu, men det kommer bli hur bra som helst sen. Det finns några bra restauranger vid Playa de Duque, och den jag vill rekommendera är restaurang Acanto. Acanto är uppdelat i en restaurangdel och en bar/lunchdel. Om det är kyliga kvällar, sitter man skönast inomhus. Inredningen påminde mycket om Nordafrika, med jordfärger, tända lyktor och ljus, kuddar och vattenpipor (shisha). Otroligt mysigt och precis i min smak! Vi hade en perfekt kvällstemperatur, så vi satt utomhus och åt. Grym service och god mat. Min torsk var dock en aning för salt tyvärr, men för övrigt var det superbt! Mycket trevlig middag som förlängdes med en drink i bardelen innan hemgång.

-Orten Fanabe är välordnat och har allt från lyxhotell till privata hus och lägenheter. Restauranger låg en efter en, med lite olika utseenden. Stranden var inte lika svart som uppe i Puerto de la Cruz, men fortfarande mörk, till skillnad mot Playa de Duque. Så fort jag rundade hörnet mellan Fanabe och Pinta, ville jag i princip vända hem igen.

–Pinta är extremt slitet och på varje fasad är målarfärgen avskavd. Utanför restaurangerna med plaststolar och bilder på menyerna, stod det trötta gamla inkastare som slickade sig runt munnen när man gick förbi. Observera att jag gick med en barnvagn med ett sovande barn i. Det var lite knepigt att ta sig med vagn, förbi hamnen och parkeringen längst bort, så jag vände tillbaka igen. Synd att jag inte hade mer tid att utforska kuststräckan, för jag hade verkligen velat sett Playa de las Americas.

Ett hotell som jag länge velat besöka, är det som vi checkade in på. La Plantación del sur Vincci ligger mitt emot hotell Baobab, längst upp i Costa Adeje. Det kändes nästan som att man besteg ett berg varje gång man skulle hem från stranden. Det var en lång brant backe upp, men det var bara nyttigt för min bakdel. En annan positiv sak var utsikten från hotellet. Helt magiskt vackert! Jag smet iväg en sväng från poolen, och hittade ett väldigt harmoniskt område, på en stor gräsmatta som vette ut mot Iberostar Grand hotel el Mirador och hela kuststräckan på både vänster och höger sida. Där stod jag länge och njöt av tillvaron.

Efter ett glas Cava vid incheck, gick vi ned och åt en lunch vid poolen. Helt okey mat. Det fina poolområdet var uppdelat i olika etager, vilket gjorde att hotellet inte kändes så stort som det var. Hotellet tillhör för övrigt ”Small Luxury Hotels of the World”.

Rummet hade några år på nacken, vilket man nästan hade väntat sig. Badrummet var däremot hur fint som helst, och hade inspirerats från romarriket. Badkar, massage-dusch, separat toalett och två handfat så man slapp bråka om vem som skulle få borsta tänderna först. Morgonrock och tofflor. Gratis deposit- box och internet på rummet. Balkongerna är olika stora beroende på vilket rum man får. Vi bodde ovanför bufférestaurangen, vilket luktade därefter. Tur att man älskar mat liksom. Vi tänkte att vi skulle äta på hotellets à la carte restaurang en kväll, men det styrde vi om. Det var kanske tur, för när vi gick dit kvällen efter tittade servitören på oss, eller rättare sagt på våra två 3-åringar som hade en varsin boll med sig. Han förklarade försiktigt att vi kunde äta där ifall vi lovade att det skulle gå lugnt till. Vi gick till bufférestaurangen istället. Vi fick ett runt bord, vilket jag älskar och maten var riktigt bra. Nästan lika bra som frukosten. Den där frukosten hade jag kunnat äta varje dag- livet ut. La Plantación del sur Vincci levde verkligen upp mot mina förväntningar. Detta hotell skulle jag kunna rekommendera utan att skämmas.

Trevligresa.se