Brad Pitt i Nazistkrig igen. Recension – Fury

Skådespelare: Brad Pitt, Shia LaBeouf, Logan Lerman
Regissör: David Ayer

The Plot: Vi får följa Sergeant Don ”Wardaddy Collier” och hans pansarvagn Fury med besättning i kriget mot Nazi-tyskland, 1945. Döda eller dö, tur och otur, och ett försök att förbli mänsklig i ett omänskligt krig.

Det finns två typer av filmer jag finner lite mindre intressanta, och det är när det handlar om krig och maffia. Jag vet, jag vet, det finns fantastiska verk i båda kategorier, men de tilltalar mig bara inte så mycket.

Så vilken tur att Braddan (dvs. Brad Pitt) agerade som dragplåster så jag gick och såg den här filmen. För den är fantastisk vare sig man tycker om krigsfilmer eller inte. Smutsiga, brutna män som kämpar för att överleva, och för att inte bli helt galna när blod, död och omänsklighet är en del av deras vardag. Braddan är riktigt bra som Sergeant Wardaddy, och hans lilla läpp-smirk, som vi nästan borde tröttnat på vid det här laget, passar till och med in på en omänsklig men ändå väldigt mänsklig person, formad av sina upplevelser. Som ni hör är hans karaktär inte särskilt lik den han spelade i Inglorious Bastards.

Shia LaBeouf går ut hårt redan från början, nästan så man de första 10 minutrarna tycker att det är lite överspel. Men när man lär känna hans karaktär Boyd ’Bible’ Swan förstår man och lider tillsammans med honom. Logan Lerman är en liten rookie som egentligen ska sitta vid ett skrivbord men som nu hamnar med vapen i händerna och är tvungen att döda, eller riskera livet på alla i pansarvagnen. Tillsammans med honom går vi igenom processen att tycka det är hemskt med våld och död, till att rättfärdigat och med ilska och eftertryck satsa på att skjuta så många som möjligt. Förskräckligt, men vi känner samma känslor som honom i slutet. Det är rätt att döda.

Jon Bernthal, som vi känner igen från bland annat de två första säsongerna av The Walking Dead och Wolf of Wallstreet, får oss som vanligt via ypperligt skådespeleri att avsky honom, och senare tycka synd om honom.

För att det inte skulle bli en recension helt färgad av någon som inte är så förtjust i krig hade jag med mig min kompis N, som älskar krigsfilmer och har sett Black Hawk Down säkert 100 ggr. Han var efter filmen helt lyrisk och tyckte att den var helt fantastiskt! Så man kan säga att vi var överens på den punkten.

Tack Braddan för att du är tillbaka med ditt läpp-smirk.
Fury får 5/5, och det av någon som inte är så förtjust i krigsfilmer.

Hedersomnämnande
Ouija: En klassisk ”ungdomar leker med det ockulta och oj oj oj vad de kommer dö”, som faktiskt var rätt läskig och fick hela biografen (inklusive mig) att dra efter andan ett par gånger. Självklart är de lite korkade och gör allt sånt man inte ska göra vilket är bästa receptet för ond bråd död. Gillar man sånt så är den absolut värd ett biobesök med någon att hålla i handen. Eller som för min vän Johanna, med en stor halsduk att hålla för ögonen med. Kolla trailer här!