Konstnärsbaren

En bar av värme där tid och rum verkar stå stilla bland vackra väggmålningar och ljudet av ingenting annat än gästers konversationer, skratt och sång!

Även om sommaren bjudit på fantastisk sol och många alldeles för varma dagar så känns det fortfarande sorgligt och trist att man inte ens fick ett adjö när denna plötsliga nästan höstliknade kyla drog in i vår vackra stad. Så valet av bar för kvällen fick bli en av värme och mycket glädje.

Konstnärsbaren är indelad i två delar där man i den ena delen kan sitta och avnjuta en fantastisk middag, medan man i andra delen av restaurangen kan njuta i en lite högljuddare ton till gott öl, gott vin och goda klassiska drinkar.

I ett rum målat av konstnärer med motiv av glada och berusande människor som tidlöst festar vidare i målarfärgen känns det inte mer än rätt att låta sin egen kväll få fyllas av skratt och berusning. Jag och mitt sällskap slår oss ner vid ett av de många vackra rödbruna träborden.

Bartender Rafael Badillo kommer ut med de drinkar vi beställt. Eftersom det inte fanns någon lista med cocktails att välja mellan så kände vi att det fick bli en kväll av klassiker.

Första drinken ut fick bli en Manhattan. Rafael Badillo kryddade på den ordentligt med mycket Angostura bitters och mycket av Jim Beams bourbon. Resultatet blev en väldigt skarp drink med mycket sting i. Tillsammans med denna fick skålen invigas med en klassisk Dry Martini. Denna Dry Martini gjord på en Haymans gin och Noilly Prat vermouth.

Trots deras otroligt tunna och räfflade is som verkar bli till vatten bara man tittar på den var det fantastiskt att se en sådan skicklighet att jobba med isen och lyckas kyla drinken perfekt och inte låta den vattnas ur.

Många av våra barer i Stockholm idag har blivit försedda och bortskämda med alldeles för bra och välkonstruerad is som gör det enklare att skapa goda och perfekta cocktails och jag tror att de är få bartenders som skulle kunna hantera denna i mina ögon hemska is att jobba med så bra som bartendern Rafael Badillo.

Dry Martinin serverades med både oliv och zest. Även om jag föredrar att själv få välja mellan den ena eller den andra var den alldeles perfekt med båda valen tillsammans. Den var härligt rund, mild och len med en lätt ton av citrus tillsammans med rund och lite sötare gin av tydlig enbärston.

Till ljudet av ingenting annat än gästernas glada skratt och livfulla konversationer slukades drinken alldeles för fort. Det är en fantastisk känsla att sitta i ett rum och samtala, festa och skratta utan musik i bakgrunden som påverkar vilket humör man borde vara på eller som påminner vilken tid man befinner sig i eller som på något annat sätt påverkar hur man upplever och minns sin kväll. Konstnärsbaren är en bar som aldrig spelar musik utan alltid låter lokalen fyllas av toner från festglada människor. De har heller ingenting emot den som gärna vill förgylla baren med egen sång och de låter gladeligen gästerna sjunga högt och mycket.

Konstnärsbaren är en bar som har haft öppet sedan året 1931 och genom åren har rummen fyllts av konstnärer, författare, journalister, skådespelare och människor av lite mer estetiska intressen. Än idag hittar många utav dem hit och när jag själv sitter där kan jag inte annat än känna att tiden därinne verkar stå stilla.

I mina nostalgiska tankar kan kvällen knappast bli bättre än av cocktails som också varit med länge genom historien. Så nästa drink att beställa fick bli den odödliga klassikern, Tom Collins.

Till min alldeles för stora glädje gör de denna på en Haymans Old Tom Gin vilket är precis så bra och rätt som det ska vara. Fantastiskt att se var den nypressade citronjosen, spriten och sockerlagen som tillsammans fick sig en ordentlig karusell av en visp för att riktigt blandas runt tillsammans innan de hälldes ner över isen och toppades med soda och garnerades av ett klassiskt citronhjul som är en av mina odödliga favoriter att hitta i och på drinkar.

Det är svårt att få en bättre Tom Collins när den är gjord på rätt gin och gjord på jos av frukt som är så färskt pressad som denna.

Eftersom vi ändå beställt in och avnjutit så många klassiker så var det omöjligt att inte avsluta kvällen med ytterligare en, och vilken skulle vara bättre än en klassisk Margarita. Jag blev återigen otroligt fascinerad av bartenders teknik som trots sin räfflade och lövtunna is lämnade ett resultat av en Margarita som fick mig att ställa frågan till mig själv om varför man egentligen inte dricker dem oftare. Kvällen och temat blev onekligen tidlöst ovh bortsett från tvåtusentalets mode skulle det på många sätt varit omöjligt att gissa vilken tid vi egentligen befann oss i, för min del kunde tiden lika gärna stått stilla från dagen då baren först öppnade sina dörrar.

Men med en titt på klockan gick det upp för mig att tiden inte alls står stilla i Konstnärsbarens lokaler utan att den snarare rinner iväg fort. Men jag antar att det är som ordspråket säger, att tiden går fort när man har roligt.

Så bortglömd av det nästan oförståeligt och otänkbart kalla augustivädret blev kvällen istället fylld av skratt, värme och mycket glädje i trevligt sällskap i denna otroligt charmiga och helt tidlösa bar!